- lia [my dear]

Ibland kan jag tro att jag bara är kär i kärleken, för när det slutat bubbla i magen och man inte längre blir yr i huvudet av att tänka på en person, är det då kärleken har tagit slut? I så fall har min kärlek tagit slut för längesen men samtidigt känner jag en längtan efter att ha någon vid min sida.

När jag tänker på kärlek så vill jag ha det precis som i en film, allt ska vara lika romantiskt som det är på film. Allt man säger till varandra och allt man gör ska vara så fint så det skulle kunna vara en film. Är det inte det, ja då blir jag besviken och börjar klaga.

Det måste vara jobbigt att vara tillsammans med mig, för jag vill helt ärligt ha ett perfekt kärleksliv. Annars börjar jag gnälla, letar upp små fel och gör de till större problem än vad de egentligen är.

Jag ska  ta mig i kragen nu, kärlek, varför klaga på ett olyckligt kärleksliv egentligen? De finns de människor som inte är älskad utav någon, ändå sitter jag här som har både en familj och vänner som älskar mig och bara klagar över att en enda person inte kan älska mig.

Vad gör att hans kärlek är så mycket bättre än de andras? Ingenting, jag har bara gått och blivit beroende av en annan människa som jag har tagit för givet. Hur blir man av med ett beroende då? Det borde finnas plåser eller tuggummin för de som har blivit beroende av kärlek.